Inom miljölitteraturen och miljörörelsen har länge normen för hållbart boende varit ett naturnära landsbygds boende bortom dom urbana gränserna. Jag anser att litteraturen och miljörörelsen istället skulle förra fram förtätning av städer som en del av hållbarutveckling. Detta därför att i många avseenden kan mer urbaniserade områden konsumera och förbruka mindre energi än glest urbaniserade områden. Detta bygger naturligtvis på att strukturen ser sådan ut att människor inte behöver skaffa bil och kan transportera sig via gång, cykel och kollektivtrafik till centrala delar i staden. Aristoteles uttryckte det som att städer liksom individer har arbete att utföra (page 300). Detta tolkar jag som att städer byggs upp av individer som tillsammans utgör och utför det arbete som behövs för en fungerande stad, alltså planerar för att staden ska fungera optimalt efter dom givna förutsättningarna och behoven. Om alla tar detta ansvar så skapas ett ekologiskt medborgarskap som möjliggör att personer inom staden kan leva lika hållbart om inte hållbarare än personer som väljer att leva utanför staden.
Den urbana miljön som det talas om ovan inkluderar inte bara människor utan allt inom den urbana gränsen; Vatten , luft , grönska , biologisk mångfald och olika strukturer. En stad som bara förtätas blir inte per automatik hållbar. Den måste också innehålla en anpassning för innevånarna både vad det gäller service och kollektivtrafik men även tillgång till grönska och grönområden. Jag skulle vilja argumentera för att en hållbarstad är en stad som är en förtätad del av sin omgivning genom att ha stora grönområden och en varierad biologisk mångfald.
Förtätning ger staden en mindre energi åt gång eftersom man i lägenheter kan dela den energi som behövs för uppvärmning och elektricitet på många men förtätning innebär också närhet till ett attraktivt centrum och en möjlighet till social och kulturell stimulans i nära anslutning till bostäder och arbete. För att man ska kunna rättfärdiga ett boende i staden så måste stadens förtätning vara genomgående på alla områden som traditionellt utgörs av stads strukturen. Detta gör att även stora städer kan göras hållbara genom att dom förtätas i områden eller kring en attraktiv kärna som är lätt att nå via kollektivtrafik och cykel. Stadsliv är förenligt med miljömässig hållbarhet om man förtätar alla strukturer och inkluderar grönområden och biologisk mångfald i stadsbilden. Trädgårdar eller gröna område har också enligt Psykologen Terry Hartig hälso fördelar bland annat för personer med Alzheimer´s som kan få en större livsglädje och en förbättrad möjlighet att motionera och återknyta till gamla minnen Det har även visat sig att personer som återhämtar sig efter operation eller har stress som får möjlighet att se eller gå ut i naturen har snabbare tillfrisknande och minskande stress. Alla människans aktiviteter tar del i en miljö. Så gör även dom biologiska och psykologiska processerna . Därför känns det naturligt för mig att människan skulle få ett ökat välmående i en mer naturnära miljö. Fråga jag ställer mig är när sjukhusen i Sverige ska börja inrätta terapi trädgårdar och möjlighet för patienter som är tillräckligt friska att komma ut i naturen. Kanske vore en ökad naturnärvaro det bästa för stads befolkningen och det bästa sättet att göra staden trivsam och mänsklig.
